Julglimten har arrangerat jullunch både 2016 och 2017. 2018 blir alltså tredje året i rad!
Aldrig någonsin hade vi kunnat föreställa oss vilket intryck detta engagemang skulle lämna hos oss. Det var riktigt roligt att få chansen att bjuda pensionärerna på jullunch. Vilka härliga människor, och oj vad uppskattat det var. Volontärerna på Stadsmissionens Äldrecenter är fantastiska, de äldre bjöd på sina i flera fall fascinerande livshistorier. Det var några karaktärer, riviga tanter och skojfriska gubbar – ett tvärsnitt av Sveriges pensionärer skulle jag vilja säga. Nedanför kan ni läsa min egen reflektion, som jag skrev och lade ut på Facebook när jag precis kommit hem från Stadsmissionens Äldrecenter på Kungsholmen i Stockholm i december 2016. Se bilderna från aktiviteterna och min personliga reflektion här nedanför!
Vi har bestämt oss för att utveckla verksamheten till något som vi kan göra året om. Jag läste förresten på aftonbladet.se idag att äldre serveras filmjölk till middag för att kommunerna vill spara. Känns det verkligen okej? Det tycker inte jag i alla fall. Kolla in vår nya, formella organisation på http://ljusglimten.org/ och fortsätt swisha stålars så lovar vi att köra på så långt pengarna räcker!
Hälsningar Linda
Jullunch 13 december 2017
____________________________________________
Jullunch22 december 2016
Jag har tusen känslor, tårar i ögonen och ett tryck över bröstet av alla intryck. Idag har vi spenderat en dag med de gamla, och bjudit över 80 pensionärer på jullunch på Stadsmissionens Äldrecenter. Det här är inget godhets-skryt – jag skryter snarare om mina vänner och alla de gamla jag mött idag. Jag har landat i min soffa, i min tjusiga lägenhet med golvvärme, äter en lussebulle som min älskade farmor har bakat och jag skäms lite över kontrasterna. Så många livsöden. Mannen som bor på T-Centralen. Den ensamma kvinnan som riskerar livet för att ta sig till Äldrecentret eftersom hon inte får någon hemtjänst. Den demente mannen som kom tillbaka, för att han hade glömt att han redan varit där idag. Den hemlösa mannen som när jag gav honom massor av chokladbars frågade om det var okej att han delade dem med sina vänner. Mest var det ”vanliga” pensionärer, lite ensamma. Flera var fattiga men inte alla. De nästan 80 besökarnas svårt chockade miner när vi delade ut julklappar, följt av glädjen över att det var mjuka paket med välbehövda NYA fina kläder, är svårslaget. Någras lättnad över att de inte behövde betala de vanliga 20 kronorna för maten idag. Den innerliga glädjen över att alla vi ”ungdomar” satt i timmar och pratade med dem. Inte en enda gång klagade de på nånting alls. Jävlar vad mina ungar ska få göra sånt här.
Tack alla ni som swishat, länsat förråden, Dean som gett över 100 personer (!!!) nya fina kläder, Ville med Annas pepparkakor, Filip T:s glögg, Filip N:s chokladbars och förstås ni som var där! Daniela Bäckman som hjälpte en av kvinnorna att komma hem, och passade på att hjälpa henne att handla på vägen. TACK till personalen, som varje dag möter pensionärerna med vänlighet, energi och varm mat.
Vet ni hur jävla mycket mat man får för ynka 8000kr, och hur mycket en kvarts småprat kan göra för en 90-åring? Verksamhetschefen sa att det var skillnad på stämningen idag, att folk var så väldigt glada att vi var så många ungdomar där. Nästa gång hoppas jag vi är ännu fler som hjälps åt.
Förresten – mannen som bor på t-centralen sa att han hade fått nytt hopp om livet efter att ha pratat med Erik. Erik tog med honom hem, gav honom ett par kängor och lite annat smått och gott. Nytt hopp om livet hörni – det är nåt att ta med sig och vara stolt över. Jag är i alla fall stolt över er.